måndag 29 november 2010

Vi behöver ett mirakel.

Fick idag en påminnelse om hur otroligt enkelt ett liv kan raderas från jorden. Vad är meningen med att en ung människas liv totalt försvinner? Alla drömmar, förväntningar, framtida upplevelser och lärdomar är puts väck. Det går ju inte att jämföra med någonting. Jämfört med det, blir allt så sjukt puttigt och litet. Och vad är människans makt i denna fråga? 0. Ingenting.

Vem visste att Jard skulle ta livet av sig? Vem hade makten att styra det? Och varför ska jag klaga över att mina skor är trasiga, att jag måste färga om håret, att det är kallt ute? Det är ingenting i jämförelse. Vi lever ett så otroligt skyddat liv här. Det är helt sjukt galet. Jag gör det jag tycker om, jag pluggar musik på en folkhögskola och bor med underbara människor. En idyll. Härligt för mig. Men vad är det egentligen som spelar roll i världen?
Människor är själviska djur, ja, men är meningen med mitt liv att jag ska göra det så bra som möjligt för mig själv? Varför offrar man sig inte lite mer? Varför är vi så jävla korkade att vi lägger en massa energi på att utveckla teknologin, att rymdforska, att kriga? Den energin skulle vi kunna lägga på att t.ex. göra det så bra som möjligt för alla i hela världen. När man tänker på det är det så jävla självklart. Men det som pågår nu är en enorm jävla mobbning och utfrysning mot en enormt stor skara människor. Människor. Som hade kunnat vara mina föräldrar, eller jag själv t.o.m.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; vi är för smarta för vårat eget bästa. Vi är så smarta att vi blir korkade. Hade våran IQ-nivå stannat på typ 5, så hade inga av de stora världsproblemen vi har idag funnits. Världen utvecklas i snabbare takt än vad vi gör. Vi har startat något som vi aldrig någonsin kommer kunna avsluta. Det är verkligen en nedåtgående spiral, och vi kan inte stoppa den. Detta kommer sluta dåligt. Om inte våran IQ tar ett jättesprång, så att vi verkligen inser att vi är för smarta. Just nu är jag sjukt hatisk mot mänskligheten, mot världen, mot allt som styr det vi gör. Vad är meningen med våra liv nu? Fanns det ens en mening från början? Eller har den guden som bestämde allt struntat i allt eftersom det gick så dåligt? Får vi klara oss sjävla nu? I så fall kommer det ta mig fan gå käpprätt åt helvete. Om vi ska klara oss nu, behöver vi fan ett mirakel.

söndag 28 november 2010

Said I loved you, but I lied.

Så har en till helg förflutit, innehållandes Risk, TP, kortspel, strosing på stan och allmänt mys. Drack min första kopp glögg idag när vi gick och kikade på NML när de spelade på en liten julmarknad här i Bygdeå. Det var så otroligt gott. Måste applicera den drycken mer på mitt liv! Mys.
Det är ljusstakar i fönsterna, julgranskulor i matsalsfönstrena, juldukar, tom. en julgran i matsalen. Och mycket snö. Allt är så otroligt mysigt. Jag hoppas bara att den extrema julmysiga känslan infinner sig snart. I år vill jag inte känna brist på julkänsla.

Nåväl. Försöker komma på nåt vettigt och lite klämkäckt att avsluta detta inlägget med. Egentligen känns detta bloggande ganska onödigt eftersom jag verkligen inte skriver något av värde. Menmen.
Imorgon är det ny vecka, och på lördag är det dags för oss på RM att underhålla ett stort julbord. Tjo!

Dagens..

..först: grattis till lillebror Johan som fyller hela 18 år idag! :D
..härliga: kall promenad i solskenet
..mmm: efterrätt!
..humör: lite arg, mest glad.
..mys: första advent.
..sjukaste: första advent.
..sämsta låt: Toto - english eyes

lördag 27 november 2010

Hälsningar från ett PMS-barn 2 (eller bara från en vanlig människa med riktiga känslor?)

Har på senaste tiden känt irritation mot en del människor. Ganska många människor. Vet inte om det beror på PMS (läs; hälsningar från ett PMS-barn) eller bara det faktum att jag är mänsklig?

Varför är man automatiskt ett mensoffer, PMS-barn, hormonrubbningsaktuell eller en person med aggretionsproblem så fort man uttrycker ilska/irritation/missnöje? Man vore snarast omänsklig om man inte kände dessa känslor. Ändå har jag så otroligt svårt att ge utlopp för de här känslorna när de dyker upp. Jag försöker ta mig i kragen och tänka "men, jag är ju bara människa, klart jag ska visa att jag är upprörd" men en annan del av mig tänker "nej, gör det inte, då kommer dom tro att du är värsta haggan". Och det är tankesättet är ju helt sjukt! Såhär kan det ju inte vara. Är det bara jag som tänker så?

Nåväl. Nu tänker jag strunta i att folk kanske tycker att jag är en hagga. Nu ska jag få utlopp för mina förbannade irritationer.

1. Sluta vara så extremt falsk! Det är sjukt enerverande att behöva titta på, för jag vet att ingen människa kan vara så jävla förlåtande och positiv. Det är mänskligt att fela, man utvecklas av det, så börja erkänn för dig själv att du inte är en megamänniska!
2. Varför gör ni er till så otroligt mycket? Det verkar ju som att allt är ett jävla spel där de oskrivna reglerna lyser med sin närvaro. En "katt - råtta"-lek. Tjejer ska jagas och killar ska jaga. Ska det vara så?
3. Sluta klaga på skolmaten och tänk på alla tusentals barn som måste välja mellan att svälta eller äta sopor!
4. Världen slutar inte här i Dalkarlså. Öppna ögonen för fan, se hela perspektivet och inte bara din egen lilla bubbla.
5. Man måste hålla koll på om ens röst är genomträngande, eller om man avsiktligt gör genomträngande ljud (läs; oljud). Och om man finner att man har det, kan man försöka att tänka på det. Speciellt på frukost.

Så. Men för att avrunda detta inlägg och få en positiv anda på det (precis som när jag avrundar mitt skratt) kan jag tillägga att ni gärna får se på detta inlägg med positiva ögon, ta inte åt er om ni inte vill, och kom ihåg att jag bara är en 19-årig tjej med frustrationer som kan vara ganska komiska.

fredag 26 november 2010

Hands all over.

shit, känner mig som största popnörden. Varje gång jag slår på datorn (och internet funkar) så drar jag direkt igång senaste albumet av Maroon 5. Det är faktiskt jävligt skönt! Speciellt andra spåret. Lyssna på det ni!

Nu är det äntligen helg. Har redan hunnit vara i Umeå i några timmar, köpa en present och lite grejs till mig själv och har ätit stor tacomiddag och nu är det väl dags för mys. Känns som att alla ska ut på krogen imorgon, men det blir inte något sådant för mig. Det är något random julbord på skolan så det blir att diska till in på kvällen. Men det klirrar härligt i kassan. Myskväll istället helt enkelt!

Nåja. Vi kör lite updates.

Känsloupdate: har känt mig härligt upprymd de senaste dagarna! Fylld av kärlek liksom, hajaru?
Förvirringsfaktor: ganska hög. 7/10 faktiskt skulle jag tro.
Mysstämning: övertrasserad!
Allmänt mode: skön och frusen.
Snöläget: helt gaaalet mycket snö! Och snöstorm i flera dagar.
Dagens ENORMA VILJA: jag vill säga till DIG hur otroligt fin du är! :D


Ha en superskön helg!

onsdag 24 november 2010

Tack, mina älskade klasskamrater.

Spelningen gick jättebra! Det var längesen det kändes så bra. Och så många kramar har jag aldrig fått efter en konsert, shit alltså.
Ja, det är verkligen detta jag vill hålla på med. Min egen musik. Visst, covers duger gott och väl, men det skulle inte hålla hela livet. Att få sitta själv i lugn och ro med bara en gitarr och komponera ihop något fint, och sedan få bygga upp det med trummor, bas, elgitarr, kör.. Det är bara för underbart. Och det skulle verkligen vara helt makalöst att en tid bo i en stuga på något avlägset ställe, vid havet, och bara ha lugn och ro och skriva vad man känner för.

Ja, det är detta jag brinner för.

DAGS!

Snart är det dags!

Projekt 2010.

Idag är en sådan dag då man vaknar med ett leende på läpparna. En sådan dag då man vaknar upp hur världens härligaste dröm och hela dagen blir färgad av den underbara känsla man hade i drömmen. Det är även dags för mig att spela upp mitt projekt på skolan. Det blir riktigt kul, och framför allt skönt att det tar slut.

Nu ska jag välja kläder och hoppa in i duschen!

måndag 22 november 2010

lördag 20 november 2010

Hälsningar från ett PMS-barn.

Såg att det var 49 inlägg som jag har postat på denna blogg, och då blev jag bara tvungen att skriva ett till. Så nu är det 50 inlägg. Men jag har egentligen inget vettigt att skriva, alls.

Kan passa på att klaga på kvinnokroppen och hur den fungerar. Varför måste vi få PMS? Vad är det bra för, egentligen? Mens har ju en jävligt viktig anledning till varför det finns, men PMS? VARFÖR?! Och varför kommer det så jävla plötsligt? Ingen förvarning. Åh, ibland (som t.ex. nu när PMS råder) kan jag bli så jävla less på att fördelningen av jobbiga saker mellan män och kvinnor är så jävla dåligt fördelad! Vad har män som är jobbigt? Okej, de har väl också hormonrubbningar kanske, men inte lika jävla grovt som kvinnor. Och vad mer är jobbigt för dom? När de råkar få stånd trots att de inte vill? Men vad fan är det att jämföra med smärtor i magen varje månad som gör så ont att man spyr pga. smärtan, pengar som läggs ut på bindor och tamponger, oro över varför mensen är 1 dag sen, att jävlars spricka från hål till hål när man föder en unge?! Varför?!


Kan tillägga att jag ska på gospelkonsert ikväll. Det blir kul.

fredag 19 november 2010

Country, smash och snöbad kan vara en otroligt bra kombo.

Igår var nog den roligaste kvällen på länge. Den började soft med uppspel av Ninas countryprojekt som var helt magisk, och sen slutade kvällen med en promenad längs bönerundan med massa snöbad. Så himla länge sen att det var fantastiskt roligt.
Men det roligaste hände just mellan de två sakerna. Det visade sig vara Smash-turnering i Granen, så jag drog mig dit och slogs av att det var så många människor det. Menmen, i brist på annan aktivitet joinade jag turnering - och självklart gick det svindåligt. Efter 2 rundor med 11 personer beslutades det envälligt att vi 4 tjejer som var närvarande skulle spela en match mot varann. Och jisses, vad ruggigt kul det var! Att få spela mot några som låg någorlunda på ens egen nivå. Svordomar flög hit och dit, hetsen växte, alla garvade, jag förstod nästan ingenting av vad jag gjorde men det gick i alla fall bra och hela spektaklet slutade med att jag vann! :D Den första Smash-matchen någonsin som jag vunnit, tror jag. Det kanske bor en liten gamer i mig trots allt. Any way.


Idag är det fredag, meaning helg, och eftersom läraren för dagen är sjuk så blir det att ta ut helgen lite i förskott. Skönt. Vill även passa på att gratta kära Gunnar som fyller 20 år idag! :D

torsdag 18 november 2010

Är det kärlek eller är det hormoner?

Hatar att man blir så otroligt seg och trött och opepp av den här årstiden. Annars är den hur mysig som helst, men lite energi skulle sitta väldigt fint.
Har nött den senaste plattan av Maroon 5. Varannan låt ungefär är bra. Lite discofunk sådär.

Menmen. Vad finns det att berätta i övrigt? Kanske att jag tror, att jag håller på att bli kär? Eller är det bara hormoner som spökar? Kanske är det bara attraktion? Nä, nu ska jag inte säga för mycket. Jag vet ju inte ens själv. Förmodligen är det folkhögskolesyndromet. Men det gör inget, det är mysigt i alla fall. Det som är jobbigt är bara att jag inte har en blekaste aning om mina känslor är besvarade. Uppdatering om det kommer förhoppningsvis inom kort)!

tisdag 16 november 2010

Och så vidare..

(fick med mig fel kamerakabel hit till skolan, hade tänkt piffa upp denna blogg med lite bilder men det får nog vänta tills efter jullovet. Ha tålamod!)

På söndag är det dags för mitt projekt. Ska ha en spelning med några av mina egna låtar + en cover på Kafé Schmäck inne i Umeå. Ska bli hur kul som helst! Har några underbara kompare med mig också. Det blir lite akustiskt, och på onsdag nästa vecka blir det en spelning med fullkomp här på skolan. Det blir nog också riktigt kul, och det ska bli riktigt skönt när det är över så jag kan ägna mig åt mina andra projekt; ha sångelev och vara teoristöd. Eventuellt också spela in någon egen låt i studio!

Kan för övrigt berätta att det idag är svinkallt. Snön vi har tycks ligga kvar. Hoppas den håller hela vägen, men kylan kan allt ta och komma lite senare när man har hunnit vänja sig.. Och tiden bara rinner iväg. Drygt 6 veckor kvar av detta år. Shit vad sjukt! Jag dör.

Intranät.

Har äntligen internet på mitt rum. Underbart.

lördag 13 november 2010

Mys.

Denna lördag är en sån här dag då allting bara är så himla mysigt. Klev upp, gick ner till allrummet och kände att det var mysfaktor 10. Åt frukost i det mysiga, spelade lite kortspel med folk tills det blev dags för lunch. Nu snart ska jag bege mig ut på en mysig liten promenad medan snöflingorna långsamt singlar ner på backen, och sedan ska jag upp i textilhuset för att se om jag har förmågan att virka ihop någon julklapp.
Inatt tog vi en mysig nattpromenad, ca 00.15. Det var väldigt mysigt.
Vintern borde vara precis som den är nu. Lagom kall och ganska mycket snö. Med andra ord: mysig.

fredag 12 november 2010

Lite dagens. Copyright Julia Rutberg.

Dagens utlästa bok: Vägbygge av Stephen King (skriven av hans pseudonym Richard Bachman)
Dagens betyg på utläst bok: 4 av 5 läslöss
Dagens bajs: sprängande huvudvärk
Dagens orsak till dagens bajs: Nikotinfritt tillstånd
Dagens yay: Åka till Robban och handla på Ica där istället för på sviindyra Ica i Bygdeå
Dagens slutsats: jag säger ofta "shit vad sjukt" & när jag skrattar rycker jag automatiskt på axlarna
Dagens sköning: FREDAG!

torsdag 11 november 2010

Juljazzen..

.. har kommit igång igen. Och det är jättemysigt. Ser mycket fram emot den här julen, tror faktiskt att jag kanske kan lyckas få julkänsor lång tid i förväg nu. Det värsta är ju när man inte alls har någon julkänsla. Visst?

Jag ska sjunga "winter wonderland" och "christmas song". Det kommer att bli, som sagt, mysigt.
Kan för övrigt berätta att jag har träningsvärk efter gårdagens gymning, och idag är det hallonpaj till efterrätt! Mums.

söndag 7 november 2010

Råneå by night.

Igår gick jag ut i Råneå. Ja, ni läste rätt. Det finns faktiskt ett uteställe och ja, jag gick dit. I sällskap av mjauis och Antonia. Först gick vi till det ena byakrogen (båda heter byakrogen) och tog en öl och en drink. Sedan begav vi oss då till puben. Och sanna mina ord, jag har aldrig varit med om något liknande. Det var faktiskt en riktig upplevelse.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Jag hade väl inga direkta förväntningar, och med den inställningen tänkte jag att om man inte har några förväntningar så kan det inte bli dåligt. Men det fick jag allt äta upp. Naiv som jag är, så tänkte jag att det kanske inte bara är eparaggare och fjortisar där, men det var exakt vad stället var befolkat med. Och alla stupfulla. Jag kände mig som ganska lost. Stället var dessutom knökfullt. Nåja, om jag beställer en drink och dricker den snabbt så kanske det är överkomligt i alla fall? Sagt och gjort. Beställde en drink för 100 kr som hette medelhavet.
Jag fick den i ett plastglas.
Den smakade nästan uteslutade sprit. Hällde ut lite i toan eftersom jag omöjligt skulle kunna få ner hela den. Svepte resten av den, i hopp om att bli lite kalas. Men det gick inte att bli kalas på det stället. Herregud! Gick till dansgolvet och tänkte att "ja, men där är det säkert i alla fall fullproppat med fulla människor, så man kan dansa". Det var 2 personer som dansade. Skulle jag ställa mig på dansgolvet och skaka rumpa inför massa fulla rånebor? Knappast.
Hur som helst. Det finns hur mycket som helst att berätta. Avslutningsvis kan jag summera denna händelse med att berätta hur oerhört tragisk hela situationen är. Är detta veckans höjdpunkt för dessa rånebor? Pratade med en kille som går dit ofta, och han sa att det alltid, alltid, alltid är samma människor där. Jag kan inte släppa att puben i Råneå är höjdpunkten för dessa människor.

Nu kanske nån tycker att jag är lite väl hård, men det är jag fan inte. Jag har levt i Råneå i hela mitt liv också. Jag är lika mycket rånebo som dom. Men jag är inte så jävla inskränkt. Jag är intresserad av att se hur det ser ut i världen utanför Råneå. Och jag är glad att jag inte är en av dom. Det har jag aldrig varit, jag kommer aldrig att bli det heller. Jag kommer aldrig platsa in i deras gäng, men det vill jag inte. I högstadiet var jag föraktad av dem för att jag klädde mig och sminkade mig annorlunda. Och jag föraktade dem för att de gjorde det mot mig. Och jag kommer aldrig förlåta dem för deras glåpord, för deras rädsla för det okända och för att de är så jävla fega att bryta sig ur den onda suparcirkeln. Men om de är nöjda så är jag också det. Men dit går jag aldrig igen.

Idag åker jag tillbaka till skolan. Det ska bli schöööönt.

fredag 5 november 2010

Birds flying hiiigh..

Fåglar!


 Jag blev upptäckt!
Jag gillar att vingarna ser målade ut.

VAFALLS?!

Kul att det tar 17 minuter att ladda över 154 bilder från kameran till datorn. Hmpf (som för övrigt är bästa serietidningsuttrycket EVER "KVACK?!" kommer på andra plats, som Oskar så snällt påminde mig om).

Nåväl. Om en kvart kommer det alltså upp lite fågelbilder som jag tog tidigare idag. Hittade ett zoomobjektiv och gick lös!

onsdag 3 november 2010

Pestens tid.

Stephen Kings "pestens tid" (snart utläst) har verkligen fått mig att tänka. Jag vet inte alls om det var författarens mening att väcka dessa tankar hos läsaren, men jag har i alla fall fått mig en riktig tankeställare om något jag aldrig förut har tänkt på.

Tänk, vad lång tid det har tagit för oss att få detta samhälle att växa fram. Det som vi har idag. Hur allt fungerar. Lag, ordning, rösträtt, skatt, pension, bidrag, lån - allt. Och vi är fortfarande under utveckling. Man kommer väl aldrig komma till att samhälle som kan skylta med att de är "färdiga", att de inte blir mycket bättre än så. Och jag, som studerar, en 19-åring ifrån norra Sverige, jag är bara en vanlig medborgare. Jag är bara en vanlig människa som inte har mer makt än alla andra över 18, d.v.s. rösträtt. Och "alla de andra", de klassiska "dom" (som ingen egentligen vet specifikt vem man syftar på), de är, till motsats från mig, inte vanliga människor. De syns i media, de tål kritik, de är kända, osv.. Det är de som är med och styr. Det är de som formar hur Sverige ser ut. Jag har alltid sett det som ett stort privilegium, en stor förmån att få sitta i t.ex. riksdagen eller regeringen. Det är liksom toppen. Då är man någon.
Men den här boken har fått mig att ändra synen på det lite. "Dom" är ju faktiskt också bara vanliga människor. Och vilket enormt ansvar de har. Jag kan förtydliga mig lite.

I boken utbryter det en stor epidemi (därav bokens titel) som tar kål på merparten av USA:s befolkning. Alla stora städer är i princip ödelagda, och till en början verkar det som att det endast finns ett fåtal överlevande. Men allt eftersom samlas mer och mer folk på ett och samma ställe, och de börjar försöka återupprätta ett samhälle. Men, av 500 pers, finns det någon som kan få igång de stora generatorerna som bidrar till el? Finns det någon läkare? Veterinär? Någon polis eller dylikt som har erfarenhet och lag och ordning? Barnmorskor? De måste verkligen börja om på ny kula. Börja om med något som har tagit hundratals år att forma, som bara förkastats i och med att så många har avlidit. Det går ju inte bara att återinföra samhället som man tidigare hade, när pengar inte har något värde. När man bara kan gå och plocka mat i butikerna. Vad gör man?
Till slut bestämmer sig ett gäng människor för att bilda en tillfällig kommitté för att i alla fall få någon sorts ordning på saker och ting. Kommittén kommer med bra förslag, och alla invånare är nöjda. Men när invånarantalet ständigt ökar, så ökar samtidigt risken för icke medhåll i förslagen. Och vem utses till att vara polis? Alltså shit, det är ju så sjukt mycket att tänka på. Det blir alldeles rörigt i min hjärna, men jag hoppas att min poäng har gått fram i alla fall.
Alltså; om det skulle bli värsta pesten här, eller vad som helst, som skulle döda  alla i hela Europa förutom kanske 3000 pers. Vad gör man då? Hur lever man?

Behöver jag nämna att boken är jävligt bra? LÄS DEN!

Strange fruit.

Idag är verkligen en sån där dag. Inte ett uns av färg ute. Grått, grått, grått. 5 plusgrader som innebär regn. Spöregn är i alla fall mysigt, men sånt där miniregn som man knappt känner till en början som sedan känns som tusen myggor som spottar på en är allt förutom mysigt. Och när det sedan börjar blåsa är det som att regndropparna har förvandlats till små nålar istället.
Nej, mycket regn eller inget. Hoppas det blir mycket regn. Då kan man snacka mys.

Nej, idag blir det väl att inte göra så mycket. Men det ska jag njuta av. Ska nog gå och köpa en stor godispåse, bädda ner mig i soffan och läsa "pestens tid" som är oerhört bra och öppnar ens ögonen inför nåt man aldrig hade tänkt på förut. Faktiskt väldigt passande titel i denna årstid. Funderar även på att baka något, typ kolakakor. Jag är faktiskt jävligt bra på att baka. Kolla bara in mina bullar! Vanilj & kanel, som jag bakade i förrgår. Spana även in de andra bilderna från igår när vi hade lite dallassushi och dallasfika :)











Nu ska jag snusa och dricka kaffe. Tjo!

tisdag 2 november 2010

Raw fish on a plate.

God morgon! Idag ska jag äta sushi och fika med dallasfolk på stan, samt läsa och leta efter kamerakabeln så jag kan överföra bilderna från den nyupptäckta digitalkameran som faktiskt tar bra bilder.

Tjo!

måndag 1 november 2010

Lördagens utgång.

..har jag glömt att skriva om. Det var asmysigt. Det började med att mitt hårlockningsprojekt failade ganska hårt, till en början i alla fall. Använde mig nämligen av spolar, och när jag tog ut dom (efter flera timmar) var lockarna askorta och det såg ut som att jag hade en röd clownperuk. Men efter ett tag falnade dom lite, och jag såg skaplig ut. När vi gick till bussen (efter att ha snabbförfestat på mjauis rum) regnade det blötsnö och då dog lockarna nästan helt. Boring.
Anyway.
Först gick vi till Musik&Mat, vilket var asmysigt. Djupa diskussioner och livemusik. Sedan begav vi oss till Kafelino där det var Make Out. Det var mysigt, alla hade på sig mustascherna vi hade tagit med som maskering eftersom det var frivillig maskerad. Det sjukaste var ändå idag när vi gick till byn, och såg en mustasch fastklistrad på bankomaten. Dom var överallt! :O sjukt.

Bjuder på lite bilder som jag har snott av mjauis.




Nu blir det mys hos mjauis!

Gamla bilder.

Älskar att kolla på gamla bilder på mig själv! Hittade några godingar jag bara måste lägga upp. Älskar att jag har haft så många olika hår..

 Väldigt nöjd med detta håret!
 Jag spelade curling en gång :)
 Jag och tove innan en show i gymnasiet!
 Jag i Loken för längesen
 Första spelningen med Mad Carpenters, punkskitbandet jag hade ett tag!

En sådan här dag..

.. är så underbar! Älskar att vakna tidigt, tidigare än väckarklockan till och med, för att gå ut på en morgonpromenad med vovven. Det är plusgrader ute och morgonsolen ger sitt varm röda morgonsken och man känner harmoni i själen. Kommer hem, förbereder en stor frukost som förtärs samtidigt som jag bläddrar igenom både DN och den lokala blaskan. Avnjuter snusen med den obligatoriska tekoppen. Jag har redan fått så mycket gjort, och klockan är bara 9! Är det inte helt underbart?

Sitter i skrivande stund och lyssnar på massor med svensk musik som tydligen ska vara bra men som jag aldrig har kommit mig för att lyssna på. Ska snart ta en varm och lång dusch, smörja in mig med väldoftande mjukgörande kräm och sedan funderar jag faktiskt på att baka kanelbullar och vaniljbullar. Får se vad denna dag för med sig :)

Puss!