lördag 27 november 2010

Hälsningar från ett PMS-barn 2 (eller bara från en vanlig människa med riktiga känslor?)

Har på senaste tiden känt irritation mot en del människor. Ganska många människor. Vet inte om det beror på PMS (läs; hälsningar från ett PMS-barn) eller bara det faktum att jag är mänsklig?

Varför är man automatiskt ett mensoffer, PMS-barn, hormonrubbningsaktuell eller en person med aggretionsproblem så fort man uttrycker ilska/irritation/missnöje? Man vore snarast omänsklig om man inte kände dessa känslor. Ändå har jag så otroligt svårt att ge utlopp för de här känslorna när de dyker upp. Jag försöker ta mig i kragen och tänka "men, jag är ju bara människa, klart jag ska visa att jag är upprörd" men en annan del av mig tänker "nej, gör det inte, då kommer dom tro att du är värsta haggan". Och det är tankesättet är ju helt sjukt! Såhär kan det ju inte vara. Är det bara jag som tänker så?

Nåväl. Nu tänker jag strunta i att folk kanske tycker att jag är en hagga. Nu ska jag få utlopp för mina förbannade irritationer.

1. Sluta vara så extremt falsk! Det är sjukt enerverande att behöva titta på, för jag vet att ingen människa kan vara så jävla förlåtande och positiv. Det är mänskligt att fela, man utvecklas av det, så börja erkänn för dig själv att du inte är en megamänniska!
2. Varför gör ni er till så otroligt mycket? Det verkar ju som att allt är ett jävla spel där de oskrivna reglerna lyser med sin närvaro. En "katt - råtta"-lek. Tjejer ska jagas och killar ska jaga. Ska det vara så?
3. Sluta klaga på skolmaten och tänk på alla tusentals barn som måste välja mellan att svälta eller äta sopor!
4. Världen slutar inte här i Dalkarlså. Öppna ögonen för fan, se hela perspektivet och inte bara din egen lilla bubbla.
5. Man måste hålla koll på om ens röst är genomträngande, eller om man avsiktligt gör genomträngande ljud (läs; oljud). Och om man finner att man har det, kan man försöka att tänka på det. Speciellt på frukost.

Så. Men för att avrunda detta inlägg och få en positiv anda på det (precis som när jag avrundar mitt skratt) kan jag tillägga att ni gärna får se på detta inlägg med positiva ögon, ta inte åt er om ni inte vill, och kom ihåg att jag bara är en 19-årig tjej med frustrationer som kan vara ganska komiska.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar