onsdag 3 november 2010

Pestens tid.

Stephen Kings "pestens tid" (snart utläst) har verkligen fått mig att tänka. Jag vet inte alls om det var författarens mening att väcka dessa tankar hos läsaren, men jag har i alla fall fått mig en riktig tankeställare om något jag aldrig förut har tänkt på.

Tänk, vad lång tid det har tagit för oss att få detta samhälle att växa fram. Det som vi har idag. Hur allt fungerar. Lag, ordning, rösträtt, skatt, pension, bidrag, lån - allt. Och vi är fortfarande under utveckling. Man kommer väl aldrig komma till att samhälle som kan skylta med att de är "färdiga", att de inte blir mycket bättre än så. Och jag, som studerar, en 19-åring ifrån norra Sverige, jag är bara en vanlig medborgare. Jag är bara en vanlig människa som inte har mer makt än alla andra över 18, d.v.s. rösträtt. Och "alla de andra", de klassiska "dom" (som ingen egentligen vet specifikt vem man syftar på), de är, till motsats från mig, inte vanliga människor. De syns i media, de tål kritik, de är kända, osv.. Det är de som är med och styr. Det är de som formar hur Sverige ser ut. Jag har alltid sett det som ett stort privilegium, en stor förmån att få sitta i t.ex. riksdagen eller regeringen. Det är liksom toppen. Då är man någon.
Men den här boken har fått mig att ändra synen på det lite. "Dom" är ju faktiskt också bara vanliga människor. Och vilket enormt ansvar de har. Jag kan förtydliga mig lite.

I boken utbryter det en stor epidemi (därav bokens titel) som tar kål på merparten av USA:s befolkning. Alla stora städer är i princip ödelagda, och till en början verkar det som att det endast finns ett fåtal överlevande. Men allt eftersom samlas mer och mer folk på ett och samma ställe, och de börjar försöka återupprätta ett samhälle. Men, av 500 pers, finns det någon som kan få igång de stora generatorerna som bidrar till el? Finns det någon läkare? Veterinär? Någon polis eller dylikt som har erfarenhet och lag och ordning? Barnmorskor? De måste verkligen börja om på ny kula. Börja om med något som har tagit hundratals år att forma, som bara förkastats i och med att så många har avlidit. Det går ju inte bara att återinföra samhället som man tidigare hade, när pengar inte har något värde. När man bara kan gå och plocka mat i butikerna. Vad gör man?
Till slut bestämmer sig ett gäng människor för att bilda en tillfällig kommitté för att i alla fall få någon sorts ordning på saker och ting. Kommittén kommer med bra förslag, och alla invånare är nöjda. Men när invånarantalet ständigt ökar, så ökar samtidigt risken för icke medhåll i förslagen. Och vem utses till att vara polis? Alltså shit, det är ju så sjukt mycket att tänka på. Det blir alldeles rörigt i min hjärna, men jag hoppas att min poäng har gått fram i alla fall.
Alltså; om det skulle bli värsta pesten här, eller vad som helst, som skulle döda  alla i hela Europa förutom kanske 3000 pers. Vad gör man då? Hur lever man?

Behöver jag nämna att boken är jävligt bra? LÄS DEN!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar