söndag 7 november 2010

Råneå by night.

Igår gick jag ut i Råneå. Ja, ni läste rätt. Det finns faktiskt ett uteställe och ja, jag gick dit. I sällskap av mjauis och Antonia. Först gick vi till det ena byakrogen (båda heter byakrogen) och tog en öl och en drink. Sedan begav vi oss då till puben. Och sanna mina ord, jag har aldrig varit med om något liknande. Det var faktiskt en riktig upplevelse.

Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Jag hade väl inga direkta förväntningar, och med den inställningen tänkte jag att om man inte har några förväntningar så kan det inte bli dåligt. Men det fick jag allt äta upp. Naiv som jag är, så tänkte jag att det kanske inte bara är eparaggare och fjortisar där, men det var exakt vad stället var befolkat med. Och alla stupfulla. Jag kände mig som ganska lost. Stället var dessutom knökfullt. Nåja, om jag beställer en drink och dricker den snabbt så kanske det är överkomligt i alla fall? Sagt och gjort. Beställde en drink för 100 kr som hette medelhavet.
Jag fick den i ett plastglas.
Den smakade nästan uteslutade sprit. Hällde ut lite i toan eftersom jag omöjligt skulle kunna få ner hela den. Svepte resten av den, i hopp om att bli lite kalas. Men det gick inte att bli kalas på det stället. Herregud! Gick till dansgolvet och tänkte att "ja, men där är det säkert i alla fall fullproppat med fulla människor, så man kan dansa". Det var 2 personer som dansade. Skulle jag ställa mig på dansgolvet och skaka rumpa inför massa fulla rånebor? Knappast.
Hur som helst. Det finns hur mycket som helst att berätta. Avslutningsvis kan jag summera denna händelse med att berätta hur oerhört tragisk hela situationen är. Är detta veckans höjdpunkt för dessa rånebor? Pratade med en kille som går dit ofta, och han sa att det alltid, alltid, alltid är samma människor där. Jag kan inte släppa att puben i Råneå är höjdpunkten för dessa människor.

Nu kanske nån tycker att jag är lite väl hård, men det är jag fan inte. Jag har levt i Råneå i hela mitt liv också. Jag är lika mycket rånebo som dom. Men jag är inte så jävla inskränkt. Jag är intresserad av att se hur det ser ut i världen utanför Råneå. Och jag är glad att jag inte är en av dom. Det har jag aldrig varit, jag kommer aldrig att bli det heller. Jag kommer aldrig platsa in i deras gäng, men det vill jag inte. I högstadiet var jag föraktad av dem för att jag klädde mig och sminkade mig annorlunda. Och jag föraktade dem för att de gjorde det mot mig. Och jag kommer aldrig förlåta dem för deras glåpord, för deras rädsla för det okända och för att de är så jävla fega att bryta sig ur den onda suparcirkeln. Men om de är nöjda så är jag också det. Men dit går jag aldrig igen.

Idag åker jag tillbaka till skolan. Det ska bli schöööönt.

1 kommentar:

  1. Haha, oväntat att det skulle vara Rånebor där :p

    SvaraRadera