tisdag 30 oktober 2012

Det finns bara vi

För ett tag sen köpte jag en historietidning som enbart handlar om andra världskriget och skildrar de allra viktigaste händelserna år för år. Don't get me wrong, krig är nog det tråkigaste jag vet att läsa bok om/kolla film om men andra världskriget måste man fan kunna. Och när jag läser (sakta, sakta för att minnas så mycket som möjligt) så känns det som att jag läser en saga. En påhittad berättelse. För detta är så långt ifrån min verklighet man kan komma. Det går verkligen inte att sätta sig in i dessa händelser, att försöka förstå hur det var, för allt är så fruktansvärt bisarrt. Och det värsta är att detta inte ens är längesen. Det finns massor med folk som var med om detta som lever idag. Min farmor föddes 1924 och var tonåring när andra världskriget inleddes.
Och det är när jag slås av detta, hur fruktansvärt nyligen detta hände och hur fruktansvärt sjukt och hemskt det var, som jag blir så förundrad över hur ett parti som SD kan få så stor respons. Fattar inte SD-anhängare att det var såhär Tyskland började? Eller är det helt enkelt så att de fattar det, men att de tyckte att det som hände var en bra sak? Och i så fall, hur i helvete kan man tycka det?

Det handlar alltid om "vi och dem". När en muslim bombar sig själv och 10 andra personer med henom då är det "dem". Ondskan tillhör "dem" medan "vi" är de rediga människorna. Alltid denna uppdelning. Så är det inte. "Vi" är lika mycket ondska som "dem". "De" är lika mycket rediga som "vi". Det spelar ingen roll om du är muslim, kristen, bög, jude, munk, förståndshandikappad, nazist eller bara vanlig svensk mellanmjölksmorsa. Vi är alla människor som alla föds rena, oskyldiga. Men så länge folk inte inser detta kommer människoslakt av människor att fortsätta. Vad ska krävas för att få folk att förstå? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar