lördag 13 oktober 2012

one of my regrets

När jag var liten (innanskol-ålder) älskade jag Kiss. Tror det var nåt framträdande på "småstjärnorna" som jag fastnade för. Under hela mellanstadiet dyrkade jag Thomas di Leva (som de andra barnen inte tvekade att säga deras åsikt om..) och under många års tid var jag fast besluten att bli författare och konstnär. Jag skrev jättemycket, långa och korta berättelser och varje jul skrev jag juldikter. Jag hade alltid väldigt lätt för mig i skolan och tyckte om att vara där, jag älskade läxor och gjorde de alltid så fort jag kunde. I sexan fick jag hjälpa till att rätta i elevböckerna.
Men, när högstadiet började så förändras förstås allt. Inte så populärt att vara plugghäst där inte. Jag började tycka att det var pinsamt att alltid få alla rätt på proven så jag började skriva fel med mening. Genom att strunta i läxor och skolka behövde jag snart inte anstränga mig för att låtsas ovetande om de rätta svaren. Och detta är något som jag kommer ångra för resten av mitt liv. Visst, högstadiebetygen har ingen betydelse idag, och jag kom ju in på den gymnasieutbildning jag ville gå, men jag förstår inte hur jag kunde göra så mot mig själv. Istället för att fortsätta utvecklas i samma takt som tidigare drog jag tillbaka mig själv och tappade helt motivationen. Så liten och korkad man var. Ibland känns det så himla skönt att inte vara tonåring längre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar