tisdag 8 januari 2013

En egenskap som jag har, som jag absolut inte gillar, är att jag oroar mig så mycket för saker som jag vet egentligen kommer ordna sig. Men så länge jag inte vet säkert, så är jag orolig. Som det här med Umeå. Det är det enda jag tänker på dagarna i ända. När får jag besked om lån? När kan jag börja söka boende? När kommer jag få flytta in? Tänk om det blir om typ 1 månad? Tänk om jag inte får nåt annat än ett studentrum som jag absolut inte vill ha? Hur gör jag med all studentlitteratur? Hur ska jag göra med möbler? Det är 23098329 frågor som snurrar runt i det oändliga.. Och så länge jag inte kan besvara dem så kommer jag oroa mig.
Det är svårt att koncentrera sig på nåt annat när det är så här, och det är så frustrerande! Gång på gång tar jag fram datorn för att kolla mailen återigen, läsa kursplanen återigen, för att kanske få lite mer info och bli lite mer lugn.. Men det är klart att jag tänker logiskt också. Alltså hur många människor flyttar inte till en ny stad? Hur många börjar inte plugga på universitetet själv? Och det är bara 25 mil hemifrån. Och herregud, ALLT löser sig till slut. Detta vet jag. Men ändå den där jävla gnagande oron. Den tar kål på mig. Nu har jag iaf beställt studentlitteratur för 750:-(och det är ändå bara ca en femtedel av allt jag behöver), så mina nerver är för tillfället en gnutta stillade..


2 kommentarer:

  1. Det kommer ordna sig! Jag håller tummarna för dig :)

    SvaraRadera
  2. klart det löser sig! jag gjorde ju precis det - flyttade till en annan stad utan en enda möbel i fickan. och nu börjar det bli ganska jävla fint om jag får säga det själv :) ;) puss!

    SvaraRadera